FEBRUARI 2022
Brädbyggare med surfshack ett stenkast ifrån Sveriges surfmekka på Torö Stenstrand
Text av Pelle Jansson
Bilder av Jens Andersson
Mitt på Torö, den mytomspunna ön som utgör den södra utposten av Stockholms Skärgård, ligger en mörkmålad friggebod som smälter in väl i den omgivande naturen av tallar och granitklippor. Kikar du in genom bodens enda fönster ser du en stor svart logga på den vita väggen som säger ”Torö Cold Water Shapes”.
Det är här Mattias "Matte" Wiberg tillbringar stora delar av sin lediga tid. Sveriges mest kända surfställe, Torö Stenstrand, ligger ett par kilometer bort så med svenska surfmått mätt har Matte sin verkstad mitt i surfeldoradot.
Matte driver designbyrån Visual ID tillsammans med två kollegor som även de är surfare. Intresset gick så långt att Matte glasade in en hörna på kontoret på Södermalm i Stockholm och ställde en Festool-dammsugare i ett hörn och satte in ett fläktsystem.
- Jag körde på under kvällar och helger och det var en perfekt lösning, man behöver faktiskt inte så mycket utrymme, det viktigaste är att man har ett välfungerande dammutsug. Men det blir lätt stökigt ändå, så det var inget bra alternativ.
- När vi köpte detta sommarhus, så insåg jag att det var här jag ville ha min egna privata verkstad. Den står tillgänglig dygnet runt – året runt. Det tog några år innan jag gjorde slag i saken och byggde boden. Men när den var klar var det bara att flytta in och köra på – verktygen hade jag redan.
Att Matte har en passionerad känsla för färg, form och finish märktes redan när han var tonåring.
Matte har en aktiv bakgrund inom alla brädsporter du kan tänka dig. Han byggde sin första snowboard och windsurfingbrädor redan på ”det glada 80-talet”.
Detta var några år innan Matte hade en lovande internationell karriär som snowboardproffs utrullad framför sina fötter. Men till de flestas förvåning valde han faktiskt bort lockelsen om att få åka snowboard på heltid och tjäna pengar på det, för att istället satsa på studier och en karriär som formgivare.
1991 började Matte på Konstfack där han pluggade industridesign och grafisk formgivning i 5 år. Även på Konstfack märktes Mattes nyfikenhet och dragning till att bryta ny mark. Som slutprojekt valde han att bygga han en digital didgeridoo i kolfiber.
Ja, det var ett sjukt kul projekt. Att först sätta sig in i detta instrument, prata med musiker och lära sig att förstå hur det instrumentet faktiskt fungerar, klura ut både invändig och utvändig design och faktiskt bygga det med dåtidens mest avancerade material och tekniker var oerhört kul och lärorikt.
En av utmaningarna med att bygga surfbrädor är att i processen består av så många steg. Det är olika typer av arbete, så egentligen är det ett jobb för tre eller fyra personer. Själva shapandet, är en liten del av helheten.
Shaping handlar om det skulpturala formarbete där man bearbetar ett väldigt skört skummaterial, där man måste vara försiktig och bestämd på samma gång för att få ordning på formen. Denna del är väldigt meditativ och beroendeframkallande. Sen fortsätter ofta en färgprocess där man maskar av, blandar färger och sprayar direkt på skummet, eller använder pigment i plasten när man laminerar.
Laminering, eller ”glasning” är momentet när man lägger lager med glasfiber tillsammans med härdande plast. Detta är faktiskt det svåraste momentet och risken störst att nåt går galet. Sen återstår det oglamorösa jobbet med slipning i flera steg och polering. Däremellan har man också fräst in fenboxar och leashplug.
När man är klar med en bräda börjar man om från början med ett vitt blank med nya idéer och har glömt de sista momenten som varit rätt monotona och krävande.
Det går inte att ångra och gå tillbaka i något av stegen när man bygger brädor.
"Det finns ju ingen Ctrl Z-knapp att trycka på, så som det gör i den digitala världen. Det gör att varje steg i processen måste göras klart och rätt. Förberedelserna är noggranna och jag kontrollmäter väääldigt ofta med mina mallar, så att jag vet att jag är på rätt kurs. Än har jag inte byggt så många brädor att man jag ”bara freebasar” fram dom, jag gillar exakthet."
Verktygen Mattias använder för att shapa brädan är en elhyvel från Makita. Han har bytt ut hyvelstålet till en spiralkutter som beställdes från USA. Den gör hyvlingen mer smooth och eliminerar risken för hugg. Sen är det en del handjagande med en klassisk surformrasp.
- Ju närmare färdig shape, desto mer slipklossar och sandpapper. Jag har också slipnät i olika grovlekar. Nätet släpper igenom materialet som slipas bort och man kan forma rails på ett bra sätt. Jag har också en uppsättning profilerade slipklossar som bland annat användas till de olika konkaviteterna.
I verkstaden sitter lysrör horisontellt på väggarna, i arbetshöjd. Det ger ett släpljus så att man lätt ser ojämnheter och skavanker i ytorna som bearbetas.
- Belöningen av noggrannheten kommer när du är klar med shapen – då vet du att kärnan är så perfekt den kan bli innan det är dags för målning och laminering.
Miljö- och hälsoaspekten är viktig och krävande när du bygger surfbrädor. Det absolut vanligaste materialet i brädbyggen är Polyester och PU-skum. Den processen luktar mycket och aceton är ett vanligt förekommande lösningsmedel. Den andra konstruktionen är epoxi och EPS-skum som anses mer miljövänlig och oftast resulterar i mer hållbara brädor. Jag bygger brädor nuförtiden enbart i med dessa material, då det finns biobaserade ekologiskt mer hållbara produkter, samtidigt som man slipper ohälsosamma lösningsmedel och lukter. Det man däremot åker på är en mer långsam process och finishproblematik och större kostnad med epoxi om man jämför med polyester, men det är det värt. Oavsett materialval, blir det mycket damm när du bearbetar skummet, airbrushar eller slipar laminatet.
- Ja, det blir ett jäkla dammande på alla håll och kanter, men jag har bra ventilering och bra dammutsug och självklart jobbar jag med mask med dammfilter och gasfilter.
Det tar ungefär en veckas effektiv tid att bygga en bräda. Härdning och torktider är den stora tidslukaren. När brädan väl är klar så vaxas ståytan på ovansidan, för att surfaren ska få bättre grepp. Originalvaxet heter ”Dr Zogs Sex Wax” och är intimt förknippad med surfkulturen. Och så klart finns det en mängd olika typer, ungefär som med valla för längdåkning.
- Ja, vaxet kommer i olika hårdhet för olika vattentemperaturer. Från cold water, till cool water och tropical water. Sen har du olika lukter och färger att välja på.
Precis som det så lätt blir när man nördar ner sig i ett brinnande intresse så finns det en oändlig mängd funktioner och situationer att anpassa sig och ta hänsyn till.
Trots att den rådande bilden av surfing är ”Det är du, brädan och havet” så är surfing verkligen inte undantaget nördarnas himmelrike.
Det blir lätt så när passion blandas med ingående kunskap om vad det nu än handlar om.
Nämn ”rocker line”, ”quads”, ”channels” eller att allt nämns i foot och inches för den initierade surfaren och du kommer att få lyssna på monologer utan slut.
Yrke
Industridesigner, grafisk formgivare, brädbyggare
Passion
Familjen såklart. Men privat är det surfing, skateboard, snowboard, byggprojekt med verktygsinblandning, musik (trummis i bandet ”Strindberg Som Tortyr”) och att bygga surfbrädor som ligger högst på listan.
Nördiga fakta
Håller man på med speciella saker och odlar ett nördigt intresse så är steget att bli materialnörd kort. Matte är inget undantag, han vet vad han vill ha och med hjälp av Google vet var han kan hitta det och därför blir det att han beställer specialmaterial, verktyg och komponenter från jordens alla hörn.
Blanksen (skumkärnan) kommer oftast från USA och Australien, men jag brukar använda närproducerad EPS. I Australien, där surfing är en gigantisk rörelse och utbudet av byggmaterial och tillbehör är stort, finns det mesta. Biobaserad ekologisk epoxy finns i Europa och här hittar man också stort utbud av glasfiber.
Spiralkuttern till sin elhyvel, som är det verktyg som han använder mest, beställde han från en butik i USA.
Mattias outfit
Craftsmen Stories
David Sundberg - Gitarrbyggare
DePalma besökte David Sundberg i hans verkstad ute på den sörmländska slätten. En hantverksdröm i fickformat där namnet på dörren till verkstaden är större än själva rummet. I alla fall i gitarrnördskretsar.